Viadukten i Kallebäck
Jag går från stekande sol till svalka. Från starkt sensommarljus till dunkel skugga. Dock är den dunkla skuggan upplyst av fjorton lampor som lyser ljummet mot kala väggar. Tända lampor mitt på blanka dagen. Platsen isolerar mig lite lätt från omvärlden. Jag hör trafiken men jag ser den inte. Däremot ser jag staden i den ena änden och den gröna idyllen i den andre.
Flera cyklar svischar förbi. Nästan uteslutande ungdomar på väg hem från skolan.
– Typ två mille?
– Nej, men hon tjänar jävligt bra. Två killar passerar diskuterandes. Genom viadukten. Denna harmlösa viadukt som inte har någon graffitti. Inte ens lite klotter. På natten borde den te sig skrämmande, på grund av sin isolerande och inbäddade effekt. Men icke. Snällt och närmast tryggt låter den folk passera genom. Från brusigt stadsliv till tyst idyll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar