Slutet är nära...

Måndag. Klockan är snart halv fyra. Jag har en hel del kvar att göra, men det jag bör hinna, bara jag förvaltar eftermiddagen väl.

Glada nyheter är att det kanske blir sniglar i alla fall. Susanne i klassen hade eventuellt en skattgömma. Hurra! Även om jag ställt om mej och gjort om modellen utifrån tanken på inga sniglar så vill jag ha dom. Det kanske blir överflödigt, men hey, då får det bara bli ett gästspel. Bara jag får pröva så är jag nöjd. Dock bidrar detta med lite extraarbete då jag måste lacka hela grejen, och då i sin tur köpa lack. Men det kanske det är värt, det vet jag om några dagar.

Känns som om det är på sin plats att summera projektet lite smått (vilket känns lite fånigt med tanke på att det inte är klart). Jag önskar att jag varit lite mer på hugget i början. Att jag använt bloggen oftare. Kort, koncist och ofta är en melodi som låter bra i mina öron, men tyvärr så var jag lite seg i bloggstarten.
Förvirring och missförstånd gjorde att jag kom igång lite sent, men sen har det rullat på.
Som alltid känns det som tiden gått för fort och att jag kunnat gjort så mycket mer.
Men att blogga har verkligen varit kanon att använda som portfolio/processdokumentation. Man måste tänka och se vad man gör hela tiden, det går inte att fuska och framförallt får man ta del av alla andras arbeten medans de är igång.

Jaja.
I morgon så får vi se hur det blir med sniglar och allt.
Hejdå Henån!