Återbesök

Nu i måndags bar det återigen av till Henån, fast denna gången enbart med Sara som också har Henån som "sitt" ställe. Efter att checkat in på Hotell Henån (!), så mötte vi upp kommunens kultursekreterare Folke Almegius och hans assistent Anders på kommunhuset för att diskutera vårt projekt och för en liten kulturrunda. Sen ägnade jag och Sara dagen åt att titta, fotografera och dokumentera vår plats. Vi har en ganska liten plats jämfört med andra i klassen, vilket gör att man känner sej lite weird när man befinner sej där utan att göra nånting uppenbart. Särskilt med tanke på att folket direkt verkade förstå att vi var/är "utbölingar". Vilket man förstår när det bor 2000 i Henån. 2000, jösses. Den starkaste åldersgruppen är 50-60åringarna, medan ungdomsgruppen 16-24 är en liten minoritet. Det märks tydligt då pensionärerna är kungar på dagen. Dom traskar fram längs torget, handlar på Ica Pärlan (Pärlan, älskar det!) och tar en fika på Moster Signes Konditori. Tempot är sävligt och ljudnivån låg. Men sen på kvällen försvinner dom in i stugorna och plötsligt är det en massa kids på torget. Dom hänger utanför Pärlan, gasar med moppen och skriker lite.
Jaja, utanför Pärlan står torgets offentliga konst, ett skepp (såklart) som har en förankning i Orust historia (såklart). Kommungubbarna var stolta över det, och på dagen satt där en och annan tant och på kvällen hängde kidsen där. Jag kan ju tycka att det blir så himla klyschigt att man har just ett skepp på torget, att torgscenen har hamndäck på sig, att Ica heter Pärlan, med en mussla på bilden (fastän jag älskar det), att barnklädesaffären heter Sjö-kidz och att kulturhuset heter Kajutan. Lite för tematiskt kanske? Men det är ju min personliga smak och Henåns folk verkar ju nöjda....?
Det här med offentlig konst är så himla svårt. Det blir som skolmaten. När det är många smaklökar som ska tillfredställas väljer man den enkla och försiktiga smaken. Lagom. Inga kryddor som kan väcka avsky, fastän andra skulle älska det. Tur att man kan efterkrydda själv. Kan man göra det med offentlig konst också kanske?

Nu ska jag avsluta min roman med ett Henånpanorama, och ja, jag har stulit ide'n från Camilla, tack för den:).